Borgare, moi?

Det finns inte mycket att tillägga i frågan. Sossar i LO-leden tycker att vi är fel partner därför att vi ifrågasätter arbete som grunden för lycka, sossar i skogslänen vill kunna köra V70 och jaga vargar och jobbarna på Volvo vill för evig tid tillverka dessa bensinmonster, som om klimatfrågan inte finns. Roligare kritik kommer från vänsterhåll. Den svenska bloggvänsterns svar på Herr Flick (minns ni állå, állå?) Ali Esbati med flera, kallar oss gröna för "borgare" och genom samarbete med oss kontamineras socialdemokratin med denna hemska smitta, kan man tro.
Själv myser jag. Sossarna vill jag samarbeta med, vänsterpartiet kan det hända att jag måste samarbeta med. S kan ge oss råg i ryggen att aldrig mer begå misstag som tex att försämra arbetsrätten, medan vi för in en grön dimension hos folkhemmets skapare.
V har inget att tillföra annat än sina mandat om det behövs. V är ett parti som alltid är generöst, kravlöst, utan förmåga att prioritera och utan annan ideologisk kompass än "rättvisa", vilket som ni vet är ett av filosofins svåraste problem.
V kan man inte hålla i handen i motvind, för hela deras politik går ut på att dela ut mer och kräva mindre. V fattar inte att människor ibland behöver krav på sig för att växa och de är halalhippiernas paradis. Minsta motståndets lag hela tiden.
Det är inte radikalt att slösa med andras pengar och inte borgeligt att sätta tak för utgifterna. Snarare tvärtom.