13 oktober 2008

Unnar mig tryck över bröstet.

S åker hem till sin mellansvenska barrskogsbygd och jag promenerar i mitt Malmö som är lövträd som skiftar i gult och kvardröjande grönt. Jag saknar, längtar och känner mig utanför sammanhangen. Minstebror ringer och frågar, men jag kan inte ta ledigt på höstlovet och det ger mig ett styng av dålgt samvete, för exet kan såklart.
Så ringer S klockan halv tolv, hon är hemma i sitt tomma hus. Jag spelar sorgliga sånger och unnar mig ett tryck över bröstet som uppladdning inför en tuff arbetsvecka i Sveriges fattigaste bostadsområde.
Kollar ni nånsinn in min musikblogg, förresten?

Inga kommentarer: