Föräldramöte på sonens fritis, det är mysigt och proffsigt. Vi pratar om hur barnen håller på att frigöra sig och vi är glada att ha ungarna på en skola som präglas av mångfald, fattig, rik, svensk, invandrare, ja allt som tänkas kan finns här.
Mitt i stan i tvåtusentalets ljusa nu.
Men så kommer det som ett brev på posten från några håll:
1. det var bättre förr
2. det är farligare/värre/osäkrare för ungarna i stan jämfört med landet/mindre ställen.
Jag blir lite trött. Redan dom gamla grekerna tyckte att det var bättre förr och det verkar stora skaror i varje generation sedan dess hålla med om. Vore det sant, så skulle världen gått under för generationer sedan och det har ju inte blivit fallet (väl?). Och i skolans värld ser jag så mycket som faktiskt är bättre, trots att Björklund som andra försöker vrida klockan tillbaka. Om jag som liten, ömklig och mobbad försökte mig på att vilja en förändring, så fick jag höra att jag nog borde ändra mig. Nu finns det antimobbinggrupper, värdegrundsdiskussioner och rastvakter. Det må vara otillräckligt, men ändå. Det var sämre förr. ju förr, desto sämre.
Bortsett från trafikolyckor och avgaser, då.
Och stad - land, då. Här i centrala Malmö med mångfald, möten och stora möjligheter att hitta just sin grej, sina människor och sitt intresse har vi inget att avundas alla världens småbyar och skithålor (utom luften då, för dom slänger ju sina avgaser på oss). Våra ungar får se hur stor världen är och att man kan välja sitt liv utanför unkna könsroller och miljövidriga livsstilar. Och jag tror inte för ett ögonblick att det är farligare här. Antalet anmälda brott per capita är fler, men mörkertalen är enorma. Och barn på landet råkar ut för fler olyckor än barn i stan.
man få bo var man vill, beroende på vad man önskar av livet. Men jag står för stan.
3 kommentarer:
En del var bättre förr, annat var sämre. En del är bättre på landet, annat är bättre i stan.
Satt senast i morse på bussen och irriterade mig på några kids som slängde ur sig en del smårasistiska dumheter. Korkade och inskränkta snarare än elaka iofs, men jag svor en tyst ed att min egen lantisunge ska få åka till stan OFTA åtminstone :-).
I stan kan man ju dessutom också lätt bli inskränkt, det är så segregerat numera.
Här i centrum är det lyckligtvis inte så gentifierat än, men risken är ju uppenbar att det blir som du säger om vi inte är vaksamma. Och visst finns det villamattor och höghusgetton som markerar klasskillnader (här ofta etniskt maskerat).
Men trots det är det inte lika inskränt som på landet, skulle jag tro. Det finns trots allt möjlighet att enkelt röra sig i stan och folk gör det.
Sen är väl stad/land också en fråga om intresse och fallenhet. Jag tycker människor är roligare än träd, om man säger så. Två mina ungar, ettan och trean, är ganska otypiska på flera sätt och skullle svårligen passa in i de mallade könsrollerna på landet. Tvåan och fyran skulle klara sig helt ok.
Sen kan man föra det ännu längre och tala om att människor utvecklas bättre i gemenskap än utspridda och om miljöfrågorna. Men orka just nu.
Jag tror människan rent allmänt hakar upp sig på det förflutna när det sker nåt som förr tystades ner men som nu kommer upp i belysning på ett helt annat sätt. Nä, det var inte bättre förr, nu har vi fler valmöjligheter än förr och bättre förutsättningar för att själva sätta gränser så jag är absolut för evolutionen. Och nej, jag tycker inte heller stan är farligare än landsbygden, för ska man hårddra det så är det ofta mer inskränkt attityd på landet där folk fortfarande gärna lever kvar i det som var och räds förändringar.../Nettan
Skicka en kommentar