Morgonsång.

Cyklar hemifrån tidigt, tidigt, klädd i jeans, t-shirt, en gammal tjocktröja från marinen och jeansjacka. Skor, såklart, mina uttjänta springisar. Det är inte värst kallt, men snart får jag börja med underställ, tänker jag pånär jag korsar den folktomma Föreningsgatan. Jag sjunger, för det är bökigt med lurar och för tidigt att ringa S. Min dröm är ganska enkel, utan några stora ord, sjunger jag, fast det är ljug, jag är svag för de stora orden, det i andras ögon pretentiösa och svulstiga. Kyrkogården är becksvart och när jag rullar in på rosengård: vad bryr sig kärleken om gränser och analyserar, funderar sådär som jag gör, men utan att älta. Några få bilar och en buss under vår viadukt och på jobbet är det mörkt och jag slår fel kod och får göra om proceduren.