Med sonen på bussen

Sonen följer med till jobbet idag och vi byter cykelturen genom kyrkogården mot en tur med buss nummer 31. Hem åker vi med femman och den är fullsatt, fast det är mitt på dagen. I Rosengård går det en bil på tio invånare. Man är på sitt sätt gröna av nöden. På bussen läser jag om nya glada opinionsmätningar, vi ökar igen och anakronistpartierna kd och sd ligger på betryggande avstånd från spärrgränsen. Alliansen kommer att falla. I Helsingfors fick vi gröna alleles nyss nästan en fjärdedel av platserna i kommunfullmäktige. Vi som lever urbant ser bil- och slöserisamhällets baksidor tydligt och det är också här en grön omställning kan påskyndas. Vår livsstil förutsätter inte avgaser, giftjordbruk och utfiskning. vi i stan lever av eget arbete och inte på EU-bidrag. I dagarna presenterar partiet vad vi vill göra inom kollektivtrafikområdet. Här i majoritetssamarbetet i Malmö har vi drivit fram en utredning om införande av spårvagnar igen. Mycket ser ljust ut, om man bara väljer att se det. Vid hållplatsen frågar minstebror om varför det bor så många från andra länder i Rosengård och jag försöker förklara hur klassamhället och segregationen fungerar. Att grönt, vänster och feminism hänger ihop som eld och is kan minsta barn fatta