Åh, jag fick sent omsider en inbjudan att se genrepet på JCS med fina Emma och Ola Salo. Men ungarna är här, så istället för teaterbesök blir det Frank Sinatra och barnsällskap här i soffan. Läser om Christiania, hur polis och myndigheter muckar gräl. Människor som inte finner sig eller passar in sina liv i borgelig materialism är verkligen en vagel i ögat på Vän Av Ordning. Jag hejar så klart på CA, på det lite brötiga egenartade och i verklig mening downshiftade livet. Jag minns första gången jag var där. Det var februari och kallt och jag var väldigt ung, tonåring, och såg alla märkliga hus och dessa människor som gick med böjda nackar och luvor i snövädret. Då som nu hade jag en vision om något annat här i världen något större. Det var på den tiden man var tvungen att söka upp små affärer på mystiska bakgator för att hitta KRAV-mat och det enda rättvisemärkta kaffet som fanns hette Africafe och smakade sjukt illa. Nu handlar jag grejerna på Coop extra nere på torget.
På Christiania fanns väldigt många hundar av olika raser och kulörer på den tiden, somliga slitna och raggiga. Husdjur är förresten inte min grej helt. Jag kan inte helt frigöra mig från känslan av att något är rejält galet när man håller någon i fångenskap för sitt nöjes skull. Vilka andra vänner håller man i koppel, liksom och avlivar när sällskapet inte passar längre? Nä, människor är mitt sällskap liv och jobb. andra ser det anderledes. So be it. Veckans ord för mig är lustfylld. Arbetet i de gröna i Malmö ska ske i en lustfylld anda, fick jag in i verksamhetsplanen. Det är inte förbjudet att ha kul allt är inte kamp. Somligt är till och med Frank Sinatra. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar