Ur en ADHD-unges dagbok.

Det här är jag. Plötsligt är visakortet borta. Det kan vara i ryggsäcken jag hade i Rom, det kan vara i den speciella lådan i köket och det kan kanske ligga på soffbordet eller på golvet. Nej. Då är det nog i jackan jag glömde på jobbet, bestämmer jag. Inte där heller upptäcker jag klockan sex och femton i morse. Sonen får i uppdrag att leta i lägenheten, men borta. Jag tar passet och går till nordea ett kvarter bort. tar lapp och blir framtutad: "Jag har tyvärr sumpat mitt visakort". "Har du legitimation" och jag halar fram passet. Mellan sidorna två och tre gömmer sig i´visakortet. Så kan det vara.