Facebook och svartsjuka.

Jag borde inte satt min fot på det där debattforumet, jag borde läst min norska bok istället. Vissa ställen tar fram mina sämsta sidor och jag riskerar att bli någon jag inte vill. Men nu gjorde jag det i alla fall och hamnade mitt i en debatt om facebooksvartsjuka. Visste ni ens att det fanns? Tydligen är detta med att vara och välja facebookvänner en stor sak för några. Men jag tror att den som vill flörta eller vara otrogen inte är det på facebook av alla ställen. Det är ju inte så fysiskt, om man säger så. Facebook är bra för att hålla lite kontakt, visa bilder och bygga nätverk. Det är ingen stor sak. Själv har jag 176 vänner eller "vänner". Det varierar en smula, av nån anledning. Några har valt bort mig med dunder och brak och en av dom har kommit tillbaka,tror jag. Nån gammal dejt blev besviken på mig, en tjej fick inte ha mig som fb-vän för sin man (hahaha)och någon tyckte att jag var helt körd i huvudet som skrev om mitt privatliv i bloggen. Men inget större allvar, liksom. Jag tittar runt och skickar nån kommentar då och då. Och så driver vi politisk kamp på fejan. Det senaste är en anti Göran Hägglund-grupp som heter overklighetens folk. Men om vi för en stund ska återvända till svartsjukan, så är jag glad att jag lever i en relation där svartsjuka inte alls finns. Jag har varit där och vänt, men det finns inget fint och ombryende i det, det är som missbruk, det skadar bara.