Inte ett ord om får eller hattar, sen får man se mig som fördomsfull och självgod bäst man vill. Jag är varken särskilt svag för att hitta på påklistrade stilar eller delta i en misslyckad jordbrukspolitik. I det senaste numret av grönt ser man förresten vilken mångfald vi gröna är, på riktigt, utan att i smyg backa upp helt andra krafter. Dö, hippie chic, jag har i så fall hellre kostym.
Det är söndag eftermiddag och äldstebror tittar in med en datorsladd och läskburkar i olika smaker. Nu sitter dom tre sönerna och lyssnar på eminem, samtidigt som James Bomd skjuter och knullar på TV:n. Snart ska dom små till sin mor och äldstebror vinglar ut i sommarmalmö igen. Mina resfjärilar börja föra liv i magen, för ikväll drar jag till Rom. (Ja, till barnamoderns förskräckelse tar jag en vecka utan ungar. Ingen skulle ju drömma om att påstå att en barnfri pappa är en dålig pappa). Sommaren är vita skjortor, svarta linnen och överfulla tåg. Läsk och kvarglömda aftonlad. Men innan avfärden ska jag träffa min dotter igen. Min tankfulla livslidande dotter, som man kan se på program om Sonja Åkesson med och som diskuterar livet på allvar. samtidigt som hon alltid har ett leende och humor till hands. Det är aldrig bara svart. Hon bär alltid med sig sin dagbok har hon den här texten och jag vänder och vrider mig och vet inte vad jag ska tänka. Skrev jag för mycket och för utlämnande den gången?
Nej, jag gjorde inte det. Min dotter vet att varken dotterskap eller föräldraskap är en solig eftermiddag på stranden, utan så mycket mer och nyhanserat, komplicerat.
Hon är klok. Utan tvivel är man inte inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar