Det måste finnas ett välfärdssamhälle.

Räkningarna skickas iväg och jag tackar ännu en gång min lyckliga stjärna, om den funnes, för att jag varje månad kan betala mina räkningar och amortera lån. Nu har ju skattesänkning och ränte-d:o gjort att jag till och med kan sätta undan pengar och köpa mig en fin lila skjorta och så. Mig har alliansen faktiskt gynnat, trots att jag inte tillhör det socialministern kallar för "verklighetens folk" och inte bett om det. Det är lite skämmigt, snarare. En jag kunde haft det som är den här tjejen. Ungefär lika många ungar som jag, men utan lyckan att hamna på solsidan. Men det där med sol och skugga är ju inte tur och tillfälligheter, utan en mycket medveten politik. är du sjuk eller har sjuka barn, så har du fått det sämre sen regeringsskiftet och är du frisk med (i huvudsak) friska barn, så har du fått det bättre. Det har tagits från fattiga och givits till rika. Jag skulle såklart kunna skicka några tusen till tjejen i artikeln, men välgörenhet är kortsiktigt och mest för det egna samvetet. Som fadderbarn och som att adoptera ett stackars fattigt barn. Det är strukturer som måste ändras, det år inte individuella problem. Tryggheten måste omfatta alla. För lite mer än två år sedan var jag på väg att störtdyka ner i misären, men jag tog mig fram och upp. Jag är ödmjuk och tacksam, men man kan inte räkna med tur och stöttande människor. Det måste finnas ett välfärdssamhälle, det får inte finnas några fattiga barn.