Pizzaångest, höstvindar och mina relationsantenner

Jag går ut på torget och det är en dallrande julikväll, men höstvindarna smyger sig in med lukter av jord och ett stråk av kyla. Det är blandade känslor. Jag beställer pizza till mig och sonen och eftersom det är vanlig vardag och kväll,såger det mig ångest. Jag borde vara duktig och laga något näringsriktigt och korrekt. En kvinna i blont hår går förbi borta vid den röda fula vänthallen och jag tror att det är en gammal kollega från Söderkulla. Skejtarna är väl hemma och kollar på sim-VM, för på torget är dom i alla fall inte. När jag går hem med minakartonger tänker jag på och förbannar mina relationsantenner. Förutom att jag aldrig märker när något flörtar med mig, så kan jag nästan alltid se vilka människor som ska separera och vilka som är lyckliga med varandra. Signalerna går fram och jag får veta sånt jag inte har med att göra. Men ju mer folk betonar hur mycket dom funnit fram och hur bra dom blir, desto säkrarre kan man vara på att det inte är så. Är man lycklig vågar man tvivla, är man olycklig är man tvärsäker på allt. Jag ser det i era ögon, ni kan inte ljuga för mig.