Pappa är på jobbet.

En facebookvän läser den här artikeln i DN och undrar var papporna är någonstans, för inte är dom på föräldrasajterna på nätet. Svaret är lika trist som inskränkt: dom är på jobbet. Inga jobbar lika mycket som småbarnspappor. När vi får barn så faller vi in i dom traditionella könsrollerna och ju mer obildad pappan är och ju längre från feminismen han står, desto värre blir det. Alla bor ju inte i Majorna, på Söder eller på Möllan, om man så säger. På Rosengård eller i Sjöbotrakten är de föräldralediga papporna mer sällsynta än snö på julafton i Saharaöknen. En del skulle nu säga att detta är helt naturligt och att "familjerna" borde få välja fritt. Jorå, det är ju liberalt och fint. Men det står en del saker i vägen för det fria valet. Först och främst ska man ju veta att det finns ett val. Många blir som sina föräldrar av ren slentrian. Sen ska man ju ha kraft att stå emot omvärldens tryck. Som föräldraledig och barnaktiv man riskerar man att hamna utanför den manliga gemenskapen helt. Man kan tappa sina polare, samtidigt som mammorna bara lätt som en smörklick i en het stekpanna glider in i BVC-världen och på öppna förskolan. En man som älskar sina barn mer än sitt jobb blir ett suspekt neutrum, precis som kvinnan som "ger bort" en del av sin "mammaledighet". 2009. Inget har hänt. Precis som för över 20 år sedan när jag var föräldraledig för första gången, så kan pappor som går hemmaxses som miffon. Och då hade jag trots allt en omgivning som tog för givet att jag var jämställd och en kvinna som hade en yrkesidentitet. Lik förbannat var det svårt och ensamt ibland. Och ändå krävs det bara någon minuts tankeverksamhet för att fatta att könstillhörigheten är en lite väl grov indelning när det gäller lämpligheten att fostra barn och att vi faktiskt har ett system där du inte behöver välja mellan barn och jobb. Man kan få både och och det är rimligt att tro att både och är en lämplig fördelning. Världen blir bättre av att män bejakar sina mjukare sidor. Men pappa är som sagt på jobbet och mamma är hemma. Det var svaret på frågan. Ska vi ändra på det eller?