Niklas Orrenius på Sydsvenskan har kommit på nåt. I pappersupplagan illustrerat med stilig Zaida och en László som ser ut som Karl Marx, görs en ytlig dissekering av partiet. Nu är allt så förändrat, liksom. Men Lászlós skenbart ultraradikala idéer har alltid omfattat en liten minoritet i partiet. Jag, Birger, Peter och andra skäggbärare som suttit i partistyrelsen har nästan unisont stött en mer långsiktigt hållbar radikal linje och en som man kan samla folk kring. Oavsett vad Birger nu ibland påstår i sin blogg.
Ty att vara radikal är också att få något gjort utanför kongressalar och bloggosfärer. Den riktiga revolutionen inträffar när folk i kostym börjar tycka som vi. Redan nu kan man köpa KRAV- och rättvisemärkt på Willys och ICA; när partiet grundades fick man leta rätt på små alternativbutiker på bortglömda gator. En som får saker gjorda är min mångåriga vän Anders Åkesson. I handling, på plats och oftast utan stora åthävor. Och utan show-off utseende. Och vännen Anders är ingen ny grönis, utan gammal i gården som jag.
Förskjutningen från landsbygd till storstad är också logisk. Att flytta till stan är för de flesta att göra miljön en tjänst, eftersom det är här man kan leva miljöbra och jämställt. Här kan man cykla och resa kollektivt, här bor vi i mindre energisnålare bostäder. Jag har hittills inte stött på en enda lantis som levt miljöbättre än jag och då har jag ju träffat László ett antal gånger.
Men det finns säkert många vägar och det vore förfärligt om alla såg ut och tyckte som jag. Därför vill jag ha en levande debatt i ett grönt parti som även fortsatt rymmer många sorters människor.
1 kommentar:
Har aldrig påstått något annat på min blogg, bäste broder!
Skicka en kommentar