Det är en smula sorglustigt när man hör alliansväljare beklaga sig över att just deras skäl att få vara hemma mot betalning av försäkringskassan inte godkänns. När slutdebatten inför valet 2006 ljöd i mina öron under min marathonträning på vägarna öster om stan, så var det just sånt Reinfeldt pratade om: "Vi har en miljon människor i utanförskap", sa han och menade att färre skulle gå hemma, så att skatten skulle kunna sänkas. Men det tycks som om det där med besparingar och hårda krav alltid ska gälla någon annan än en själv eller dom man känner. Precis som rasister inte gillar invandrare dom inte känner. Men grannens thaihustru och pizzasnubben på hörnet är såklart helt ok. John Kennedy sa i sitt installationstal i januari 1961 att man inte skulle fråga vad Amerika kunde göra för mig, utan vad jag kan göra för Amerika. Det där är lite glömt. Det är alltid nån annan som ska betala. När Sara och jag åkte till Rom sa jag att det kändes skönt att få betala resan själv. Hon tyckte nog att det var lite snobbigt, så där. Men jag menar det. Det känns en smula äckligt att resa med politiken och sova på förstklassiga hotell och äta på dom bästa restaurangerna, ävrn om det såklart är viktigt att vi politiker ser oss omkring och hämtar idéer på andra ställen än hemma i Malmö.
Jag har, och ska ha, dåligt samvete över sånt. Av nån anledning störs aldrig (med få undantag) alliansens politiker av lyxlivet på resorna. Dom äter och dricker vin i godan ro och tycker sig inte vara i utanförskap alls. Jag dricker i alla fall inte alkohol, försvarar jag mig, men det är ett klent försvar. Å andra sidan förespråkar jag inte sänkta skatter och indragningar i sjukskrivningsrätten. Liksom. För övrigt sprang jag uselt på maran hösten 2006.
2 kommentarer:
Inte så att jag inte håller med dig eller att jag själv är höger (bara så du vet var jag kommer från)- men jag undrar ändå hur du vet att alliansens representanter inte har dåligt samvete över resorna? Har de uttryckligen sagt att det inte är så alltså?
Ja.
Skicka en kommentar