22 juli 2009

Stark nog att vara svag.

Mikael Wiehe sjöng att dom flesta vill ha lugn och ro och medan dom tar det lugnt så kommer fascismen att växa sig stark. För att vara socialist talar han mycket om individens ansvar och det gillar jag. Egentligen är det just det där med det egna ansvaret som gjorde att jag lämnade traditionell socialism, fast, äsch, det var annat med. Det var lite fyrkantigt liksom. Men hos de gröna blev jag snabbt hemtam och blev ganska snabbt NÅGON. Men jag tvivlar såklart hela tiden, måste alltid ta ställning och ansvar. Men att vara oberoende passar inte mig, jag vill ingå i ett sammanhang. Två lyckliga killar, en i chelseatröja och en i ManU-tröja som hämtas på sin mammaadress mittemot det som ska bli Modernas Malmöfilial, ingår i mitt sammanhang. En långhårig elvaåring och en pottklippt åttaåring. Dom bruna ögonparen liknar mina på pricken, men i övrigt är dom sina egna individer. Dom vill ha Burger King-mat, men jag serverar hemmagjord chili. Sen far dom åt olika håll i lägenheten. Boyzonen på fjärde våningen fylls av musik och fotboll. Man hör inte vindens sus, precis, här tar vi det inte lugnt så fascismen växer sig inte stark precis. Ingen mossa växer på en rullande sten. Jag hittar ett vykort från en gammal dejt som åker i pappersinsamlingen. Hon skrev att hon älskade mig, men det var nog en väldigt devalverad version av det ordet. Hon ville förresten gärna ha lugn och ro. Space,som det kallades. Men dom som älskar behöver inget space, inga regler om att inte höra av sig. Det man behöver är förmåga att släppa taget och bli beroende av någon. Inte för sin försörjning, utan för att ensam är svag och för att det är bättre att vara fler. Så blir det kväll och musiken går från Jackson till Beatles och mellanbror läser en tjock bok och minstebror samlingsvolymer av Kalle anka. Äldstebror botaniserar i spotify. Jag fångas av vemod och hämtar in lite kaffe och sätter på en gammal film. Utan tvivel är man inte klok. Jag har en liten jävul på min axel hela tiden som vill få mig att falla, men jag är starkare nu. Stark nog att medge att jag är svag.

Inga kommentarer: