Människor äter inte gräs ändå.

På ett mig närstående internetforum diskuteras gräs och grönhet.
Ni vet, gräset är inte grönare på andra sidan och så där.
Mot detta påstående invänds att den grässort man hittils hållt tillgdo med kanske är fel för en och andra mer eller mindre begåvade metaforer.
För mig är hela grunden för resonemanget fel.
Allt detta och allt jävla man vet vad man har, men inte vad man får är bara sätt att rättfärdiga feghet och ett sätt för dom som inte vill se förändringar att få slippa det.
Man är inte det man tycker, önskar eller vill.
Man är det man gör, man är sina val i livet.
Att pröva nytt är att vilja utvecklas. Här är jag biologist, hahaha.
Vår art utvecklas mest av de som vågar mest nytt.
Och jag behöver inte ha kravet på mig att ligga längst fram.
Men det där med gräset ska man glömma.
Kräv istället att de som inte vågar ändra sina liv förklarar hur mänskligheten skulle se ut om alla gjorde som dom. Då hade vi fan inte kommit ut ur grottorna än.