Det är också ett liv det, att stå halv tio på söndagsmorgonen på en sjöblöt gräsmatta i Hyllie och lyssna på pappor som coachar fram sina mini-Zlatans.
Kenneth, som är tränare och en sån där medfödd pedagogisk begåvning får ägna viss tid åt att tysta ivriga fäder. Men han klarar det också. Planen är som en åker och nån kilometer bort ligger Percy Nilssons halvfärdiga hockeyarena. Vår fotbollsklubb börjar från scratch och Percys hockeyklubb från cash. Det är bara en anledning att jag föredrar fotboll.
Jag är fortfarande blöt om fötterna. Sonen är smart och taktisk som sin mamma och envis och dryg som jag. Det funkar i försvarsspelet. Skulle inte drömma om annat än att peppa honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar