Exet vill inte prata med mig på familjerätten, vill inte prata i telefon, svarar inte på mail. Däremot förstår jag av olika rapporter och annat att jag är ett samtalsämne, inte bara mellan henne och den nye tjusige, utan också i andra sammanhang. Tips, någon?
I morgon spelar sonen fotboll ute på Lindängens IP och vi ska stå där och se på. Inramningen blir ofta lätt komisk. Som i tisdags, när dom vann med typ hundra noll mot nåt lintottslag från en villlaförort. Tränaren i motståndarlaget kommenterade och tjoade med en svada som någonsinn Clabbe. Samtidigt hade han fåttt rycka in som linjeman, så denna blixtrande kommunikation, skedde med flagga i hand. Varken röd eller grön, dock. Inte ens blå.
Denna första officiella höstdag skulle jag vilja ta en promenad på Christiania, äta vegolunch på Morgenstedet och samtala med någon. Det blir inte av.
Däremot ska jag gå och träna idag.
Bloggvärlden är full av lustigheter, allvar, patetik och överaskningar. Say no more, för ögonblicket.
En vän får i sann alliansanda veta att det är sjukskrivningen som skadat henne, inte samhällets krav eller en omöjlig jobbekvation. Hon kanske borde bli hemmafru åt en kristdemokratisk bonde och föda söner och döttrar och inte ha högre krav på livet än så.
Förändra världen är visst inte inne nu.
Åh, kan inte Ehud Olmert komma hit och bygga en mur runt Rosenbad?
I morgon, jag lovar, inte ett ont ord.
Nu, Caroline af Ugglas som sjunger Janislåtar.
2 kommentarer:
Tips? Nja... Ska väl i så fall vara att försöka gilla läget.
Låt henne snacka och förlita dig på att folk runtomkring henne kan ta det hon säger med en nypa salt. Kan de inte det, så är de ju ingenting att bry sig i!
Jag har varit/är i samma situation och la en massa energi på att tycka, tänka och känna en massa om det, tills jag insåg att det inte tjänar nånting till. Då bestämde jag mig för att sluta bry mig. Släpp och slipp, liksom!
Och jag mår mycket bättre nu!
Inte så lätt kanske, men det går...
Lycka till!
Tack fina du.
Skicka en kommentar