Tragikomik.

Mina msn-kontakter blir färre och jag har minsann redan mist två facebookvänner.
Tough shit, eller hur?
Det kanske är bra, jag läser i en tidning nånstans att facebook inte kan ersätta fysiska kontakter. Om ni nu trodde det.
Av de som plockat bort mig från msn, märks någon jag avvisat och någon som avvisat mig.
Där finns ett ex som jag hoppades kunna normalisera bekantskapen med och så en bekant som fruktar sin svartsjuke makes vrede.
Det är väl inte så mycket att säga om just de personerna.
Mer tragikomisk är hon som anstränger sig allt hon kan för att inte tycka om mig.
Vi hade en alldeles ljuvlig dag för en tid sen på hennes hemmabana.
Lagade mat, drack kaffe och pratade om allt och ingenting, såg varandra i ögonen och log.
Men något måste ha hänt i hennes sinne under min hemresa, för sedan dess har hon verkligen ansträngt sig för att hata mig och komma med sura uppstötningar och kommentarer.
Jag anklagas för olika hemska saker, tex att inte gilla alliansen (no shit?) och så där.
Jag hyser en vag misstanke om att hon är den som skrivit några av de elaka kommentarer som anonymt florerat här i min blogg, men tyvärr även hos andra, vilka knappast bett om att få ta smällar för mig.
Och, ja, hon tog bort mig från msn.
Nu har jag bara 61 personer där.
I will survive.