Flyktsoda, sätt mig i brand.

Saknar alkoholen. Saknar värmen som genomströmmar kroppen, tankarna som blir renare och klarare, allt man vågade, all ångest som försvann som ett troll i solens sken. Verkligheten kan vara så jävla verklig, så hopplös och knäpp. Flykten gör en varm och pömsig.
Ältandet är också en utmärkt flyktsoda, liksom offermentaliteten.
Man kan alltid jaga varför, om inte om eller skylla det man gjort och gör på andra. Eller så är det gud eller djävulen, kan man tro.
Men det är alltid du själv. Immer so.