Anonyma jävlar...

Är det mig ni ska spöa nästa gång?
Den vänstra vänstern förbryllar mig, eftersom den i sin praktik är så otroligt lik den högra högern. Politiska motståndare kan räkna med en smäll på käften. Och om samhället reagerar, så gnys det och klagas det och polisanmäls det vid minsta lilla misstag. Själv skulle jag föredra att sitta bunden på asfalten i Köpenhamn bevakad av polis framför att gå med på ett samhälle där vi förtroendevalda ska behöva vara rädda för fysiskt våld. Och visst har jag blivit ofredad och hotad jag med. Googlar man mitt namn på nätet kan man hitta en sida där det står att jag borde få den kula i pannan. Här på bloggen och i andra nätsammanhang har anonyma kommentatorer försökt ta ära och redlighet av min person, min politik och även mina bloggpreferenser så till den milda grad att jag fått sätta på ett kontrollfilter på kommentarsfunktionen. Nu skriver vänsterbloggare i skön anonymitet om hur coolt det är att Italiens premiärminister Berlusconi fått några tänder utslagna. Det är obegripligt. Men ni får väl spöa mig med, dårå. Sätt en kula i pannan på mig om det är lösningen. Slå ut mina tänder och jubla anonymt. Go ahead, make my day. Mn aldrig i helvete att jag skulle maskera mig eller bli anonym. Så länge jag har ett långfinger så ska jag rikta det mot er.