Aldrig mer nu än nu.

Lurar i öronen med Neil Young och Bengt Ohlssons bok i handen hela vägen till Stockholms C. Hemåt blir det sällan förseningar. Både Bengt Ohlsson och Neil Young är en smula underskattade, tycker jag. Whatever. Det jag lovade i fredags blir det inte mer av. Inget mer än mitt gamla: man ska inte hota med att lämna, man ska hota med att stanna kvar. Som en nagel i ögat eller slaven på triumfvagnen som påminner kejsaren om hans dödlighet. På tåget sitter jag och retade upp mig på alla dom som bara är och bara vill vara. Det räcker fan inte, tänker jag på medan SJs sunktåg far genom den mellansvenska lagombygden. Men kanske är det en smula själgott tänk, ingen vet. I morgon är dagen från helvetet med nattågssömnbrist, lång jobbdag och sen medlemsmöte till sent. Tack gode Emmanuel för att gruppmötet är flyttat till tisdag. Sen onsdag, nämnd och middag och torsdag barn, simskola och fredag födelsedag. Jag har alltid mycket, alltid saker. Men jag tycker att det är så det ska vara. Det blir aldrig mer nu än nu. Jag dör hellre in action än i sömnen.