Livet är ingen saga

"Nu sitter vi här, hela stjärnfamiljen", säger jag men det är bara jag och remotely Sara som alls vet vad en stjärnfamilj kan sägas vara. Och ingen verkar bry sig nämvärt heller, när jag försöker förklara. Ungarna har aldrig hört talas om familjepolitik eller verklighetens folk och behöver liksom inte något godkännande av de så skenbart lyckliga människorna i mamma-pappa-barnparadiset.
Det viktigaste är att man är med dom man vill vara och gör det man vill göra. jul som midsommar som vilken jävla tisdag som helst. Konstellationerna kan se olika ut ut. Men ett barn i samlingen tycker inte att det är riktig jul, eftersom en sån borde innehålla mer prylar och fler vuxna. Själv kräver jag brunkål och får det ur en plastkorv som jag själv klipper upp. Sara dricker vin till julmaten och jag alkoholfri öl. Och hon tycker att Tomten är far till alla barnen är en bra film och jag tycker att den är jävligt löjlig. Så bryts våra tankar och idéer och det är sagolikt snöigt, så som mina barndoms jular inte alls var särskilt ofta.
På tåget hem fräser jag åt en småländsk tant som kallar mellanbror för "flickan" och påpekar att könstillhörigheten inte sitter i hårlängden.
I Malmö är det ingen snö alls när vi släpar väskor genom natten. Torrt och ohalt. Livet är ju ingen saga heller, direkt.