Åh, mitt hat/kärleksforum på nätet behandlar frågan om vänskap mellan könen och det är så inskränkt, så enfaldigt och så korkat. Någon känner någon som blivit kär i sin vän och är inte den och den lite väl mycket vänner för att vara av olika kön?
Nu är dessutom detta med könstillhörighet helt självklar i resonemanget och stackars alla som har förmågan att tända på både kvinnor och män, dom skulle få gå vänlösa genom livet, får man tro.
Men det handlar väl som så mycket annat om tillit och kanske lite om att som man känner sig själv känner man andra. Saras och min relation började med att hon tröstade en ledsen granne som nog definierar sig som man och jag jobbar nu som nästan alltid med definierade kvinnor enbart och min bästa vän är och förblir kvinna. ingen av oss frågade någonsin något om det. Det finns viktigare saker än könsorgan hos ens vänner. Och naturligtvis kan man bli kär i en kompis. Allt kan hända, det finns dom som blir kära i döda människor eller i folk dom bara sett på TV. Trygghet i relationen och tillit gör att man inte ens bryr sig om att kontrollera sin prtner. Det är rent av så att jag hellre blir lurad en gång än blir den jag skulle bli om jag hobby-FRA-ade min partner. Och tryggheten kommer inifrån. Tillit. Som fan du. Annars är det i vilket fall som helst skitsamma.
1 kommentar:
Hatkärleksforum, jojomensan. Nog är diskussionen mäkta konstig. Och konstigast av allt var ändå ursprungsfrågan: Hur ska jag göra med en person som inte fattar att h*n är KÄR i den h*n kallar en vän?
Svaret på det är att sluta lägga näsan i blöt. Så klart.
Skicka en kommentar