03 december 2009

Vänner och ensamhet.

Vissa kan man bara glida in till och äta lite böngryta och dricka te hos och så är allt som det alltid varit. En sån vän har jag. Man kan nog inte räkna med fler. För vänner är oftast färskvara som varar en tid, sen går man olika vägar. Man glider undan, liksom, det är sällan fråga om något större drama. Några få vänner eller "vänner" har dock försvunnit med dunder och brak och ytterligare någon begriper jag mig inte på. En sa upp bekantskapen när jag träffade min dåvarande och en sa upp bekantskapen därför att jag hade fel åsikter om nobelpriset i litteratur. en tredje vet allt om vad mitt ex presterat i sin iver att komma åt mig, men väljer ändå hennes sällskap. Det är obegripligt, men somligt är ju det. Andra har jag själv brutit med. Det var hon som krossade mitt hjärta och det var han som körde full. Vissa kan tydligen skilja personen från gärningen, jag kan det tyvärr inte. Du är det du gör. Däremot är jag alltid beredd att förlåta. Nästan alltid. Gammalt groll funkar inte och gammal vänskap rostar tyvärr oftast. Jag kan vara lite selektiv och kritisk, för jag skyr inte ensamheten. Även om det var längesen nu, så kan jag spendera en hel helg utan att träffa någon. Jag har film, jag har böcker, jag har datorn och mat och kaffe. Självfallet föredrar jag mina kära, men jag klarar mig. Det betyder ju också att jag inte behöver fjäska och tåla skit.

Inga kommentarer: