Sonens facebookgrupp.

Min äldste son har tillsammans med en vän skapat en facebook-grupp till stöd för Tiger Woods. Let´s forgive the poor man, skriver sonen. "Ska du gå med", frågade sonen. Nej, jag skulle nog inte det. Jag gillar inte alls otrohet, som jag skrivit om tidigare. Men nu vetefan. Elin Nordegren, dotter till utrikeskorrespondenten och den fd ministern, har fått hela mediasverige att gråta i takt och fått hederliga trogna Svenssons att vad det jag sa-tänka om den där...svarte mannen. Och nu toppar Elin saken med att kräva ensam vårdnad om barnen och att Tiger bara ska får träffa barnen under bevakning. Förutom alla pengar hon tycker sig ha rätt att snika till sig efter att ha varit lyxhustru i några år. Men skitsamma med stålarna. Ungarna, då. När man fått sitt hjärta krossat är det lätt att vilja hämnas, men det är korkat att försöka sig på det. Hämnd är lika jävligt som systematisk otrohet. Och Elin är inte den enda förälder som inte kan skilja på sina önskemål och barnens behov, jag har en alldeles i min närhet, om man säger så. Det är så fult och fel att använda barnen för att bota sin egen ångest och sina egna sorger. Så sorgligt och så destruktivt. Det gör ingen lycklig. Barnen som slagträ och hela det moralpaniska Sverige klappar händerna. Det är en ynkedom. Jag går nog fan med i den där facebook-gruppen.