Till och med snyggare nu.

Det är en sliten klyscha, men jag känner mig yngre än personnumret visar. Och nästan alla jag träffar är yngre eller mycket yngre och det känns som om vi är jämngamla och jämnstarka. Kanske är det jag, kanske är det dom, kanske är ålder bara ett nummer. Ingen vet. Och den där religiositeten och det var bättre förr verkar inte infinna sig, inte ens på min fyrtiosjätte födelsedag. Det blir nog aldrig så. Och jag väger inte mer än när jag var 20. Inget av det man hört om åldrandet stämmer. Att jag tycker att jag är klokare än bara för några år sen beror på helt andra saker än tid. Men visst, minnen finns det. Min Sara är född samma år som jag hörde en skrovligt sjungande rockpoet från Värmdö för första gången. Och min politiska compadre Karolina föddes när jag satt i tonårsrummet och hörde ett tufft engelskt band revolutionera min tillvaro med God save the queen,csamtidigt som jag läste "Jack" och ville flytta till Christiania. Bästa Rasmus är till och med så jävla ung att han är född fyra år efter det att jag delade ut flygblad inför folkomröstningen om kärnkraft. I partiet finns både gamla dagisbarn och klasskamrater till mina stora ungar. Sånt där kan man ju räkna upp, men det spelar fan ingen roll. Tiden har inte tagit något. Jag är till och md snyggare nu.