17 december 2009

Små gröna segelbåtar och oljetankern m/s Gulag.

"Det rör på sig i klimatförhandlingarna", skriver Maria Wetterstrand på Facebook och jag hoppas att det är så. Man kan riktigt höra hur argument slipas och pennor vässas där på andra sidan sundet. Jag lyssnar på Neil Young och dricker kaffe. På Rådhuset är det fullmäktigemiddag. Nästa år är jag kanske inbjuden att sitta med igen. Under min förra fullmäktigeperiod brukade jag alltid tacka nej. Entusiasmen att delta i sånt där brukar stå i omvänd proportion till aktiviteten i fullmäktige eller nämnd eller vad nu saken gäller. Under min tid i fullmäktige var jag den flitigaste motionären av alla. Nu är det skorna på om jag vill motionera. Att springa i snö går bättre än ni tror och man fryser inte om man pälsar på sig underställ, vantar och mössa. man får tid att reflektera under löpturen. Söndagens tidningsartikel om vårt parti har gett eko i sajbern. Framför allt försöker vänsterpartiets representanter sätta sina klor i oss. De gröna är en nagel i ögat på alla fyrkantiga enögda små chefsideologer. När Fredrik Fernqvist beskriver oss som en samling segelbåtar, så raljeras det och vänstersnubbarna tycker att vi borde stödja hamnarbetarnas kamp istället. Och det kan vi kanske göra. Men jag gillar segelbåtsmetaforen. Lenin sa att frihet är så dyrbart att det borde ransoneras och hans "moderna" apologeter verkar tydligen hålla fast vid det. Frihet och individualism utmanar alla som gillar räta led. Och dom små gröna segelbåtarna kryssar och slår efter bästa förmåga. Om det behövs så hissar vi stormseglet och sätter på oss oljerock och sydväst. Vi tror inte på att borra djupare rännor för att få in fler supertankers.
Ja, nån mil härifrån på Amager förhandlas det och i morgon kommer fredspristagaren Obama och dom andra hårdbevakade ledarna för att skriva under. Jag dricker mitt kaffe och tänker på att det är skönt att ha ett hus att vara i när den skånska snön yr och springkläderna hänger på tork.

Inga kommentarer: