Jag har släppt ut minstebror på gården. Egentligen skulle vi ha dragit till Helsingborg för att se GAIS ta välbehövliga poäng mot Helsingborg. Det finns också en liten risk att det är sista möjligheten för mig att se GAIS i allsvenskan på en tid. Om man säger så. Men det blir häng här i stan istället. Härligt det. Att välja att bo i stan med sina ungar är att utmana föreställningen om vad som är en god barndom. Som att inte ha bil. Att jag lever klimatsmartare än någon lantis jag någonsin stött på, räknas liksom inte. Det finns en Astrid Lindgren-vision om att barn mår bättre om dom luktar koskit. Och dom som lever den visionen skickar räkningen till oss i stan, genom reseavdrag som jag står för och kvävedioxid som skickas rätt ner i halsen på mina ungar. Men det är något visst med att ha både grönskande innergårdar och livfulla torg i sin närhet. Den största vinsten med att bo i stan är människor, mångfald och möten, som det står i stans slogan. Om man föredrar kor, monokultur och ensamhet är det såklart inte ett bra val. Städer har alltid hotat överheten och det är nog ingen tillfällighet att reaktionära författare som Solzjenisyn och Knut Hamsun älskade landsbygden och skydde städerna. Min gröna vision handlar om det goda livet här i stan. Att få vandra en solig söndag nerför Kungsgatan med en glass i handen eller att åka skridskor på Stortorget en råkall vinterdag är livskvalitet. För vi människor mår bra av att vara tillsammans.
För övrigt håller jag med Maud och Fredrik om SAAB. Kunde inte världens största biltillverkare fixa det, så kan nog inte dom där Kinderägg heller. SAAB får helt enkelt stänga eller satsa på något som folk med pengar vill investera i.
Ett bra blogginlägg om barn och städer hittar du här. Jag hade visst en bror i alla fall.
2 kommentarer:
Ibland har jag svårt att förstå argumentet att det är så skönt att bo i villa/radhus eftersom barnen kan gå ut och in som de vill. Som om det vore en börda att gå ut med sina barn? Som om det ultimata livet är att de roar sig på egen hand utan vuxentillsyn?
Kanske bidrar livet inne i stan till att förskolebarn får mer föräldra-barntid eftersom deras föräldrar är med på ett annat sätt ute i parkerna?
Du har en andlig syster också;-)
Vi bor och har bott med ungarna mitt i stan hela tiden. Fast jag själv är uppvuxen på landet. Monokultur nej tack.
Hjärter dam har väldigt rätt i att stadsföräldrar tillbringar mycket tid med sina barn just för att de inte riktigt kan släppas på egen hand...
När jag är i hemmahålan slås jag av hur jäkla tomt det är överallt. Inga ungar ute, inga vuxna. So much för natur och frisk luft...
Skicka en kommentar