Förlåt.

Om jag fortsätter på temat om att människor inte ska vara så jävla utbytbara, så kommer man in på misstag man kan tillåtas att göra, utan att bli hängd eller sparkad i röven. Roland Nilsson, MFF:s tränare säger att han inte vet om han har jobbet kvar efter morgondagens match mot rivalerna från Helsingborg. Och även om Rolle har både pengar och ideer nog att klara sig, så är den människosyn som ligger bakom hotet om sparken för Rolle inte så sund. Dom två saker jag gillar med kristendomen är tanken på att människan är ofullkomlig och att vi ska acceptera detta och sen givetvis förlåtelsen. Det andra behövs därför att det första finns, och för mig som avvisar tankar på en gud, så är det människor som ska förlåta varandra. Man ska förlåta sig själv och ställa rimliga krav på sig och göra detsamma mot sin omvärld. Ganska lite är oförlåtligt, skulle jag säga, men för att förlåtelsen ska funka, så krävs att den förlåtne ändrar beteende efter bästa förmåga. Säger jag till folk attjag skulle förlåta en otrohet, så hajar man till och undrar om jag är riktigt klok. Men jag har vid ett tillfälle faktiskt förlåtit otrohet och gått vidare. Det var (så vitt jag vet) en engångsföreteelse och, ja vi levde inte polyamoröst. Jag tror inte ens att det begreppet existerade då. Jag blev stark av att förlåta. Att sen vår relationen ändå var dödsdömd hade med andra saker att göra.
I min värld kan man få göra många misstag, men ändå få komma in i värmen igen. Alla rop både i det allra mest privata och ända ut i det offentliga om att den jäveln ska kastas ut, bytas bort eller ersättas visar på kärlekslöshet och ytlighet. Och kanske även alltför höga förväntningar.