Zlatan bor inte här längre (och inte fan reclaimar han)

Man cyklar genom dom öppna grindarna från Östra kyrkogården och kommer ut bland höga monotona hus och gräsöknar. Det är en annan slags stad, en stad som alla förhåller sig till, från höger till vänster från Trelleborg till Kriruna, från etnisk svensk till nyanländ flykting. Det står som en symbol för så mycket. Alla gator bär namn efter svenska adelssläkter, utom tre som är namngivna efter landshövdingarna Widell, Vougt och Thomson. Delområdena heter Örtagården, Kryddgården, Apelgården och inte minst Herrgården, vilket i offentlig debatt betyder allt annat än ett ståtligt slottsliknande hus där överklassmänniskor dricker té och konverserar. Nuförtiden räknas Törnrosen in i Rosengård med. Detta är särskilt viktigt, ty där ligger Zlatan court (det ska särskrivas), en multiarena med reklam för Nike och Zlatans autograf ingraverat i betong. Själv bor Zlatan i Barcelona och i det dyraste bostadshus som någonsin bytt ägare i Malmö, nere vid Limhamnsvägen. Hans leende finns i mosaik iden sunkiga gångtunneln som förenar eller skiljer stadsdelen från Sofielunds industriområde. Mannen, myten finns också på en jättelik pärlplatta inne i matsalen på Örtagårdsskolan. Jag vet inte om Z gått där, men det förefaller som om han gått i alla skolor och spelat i alla klubbar på Rosengård. Som jesu reliker finns det zlatanminnen överallt. En sagolik talang, stenhård träning och viss brutalitet är nyckeln till Zlatans framgångar. Det är precis som om man vill säga till Rosengårds ungar att det inte finns nån annan möjlighet. Det vill säga ingen möjlighet, eftersom det på en Zlatan gårr tiotusen misslyckade spelare. Eller vänta nu. Behrang Miri pratade häromdagen i TV om vilken möjlighet rappen är för Rosengårds unga och hur fantastiskt språket på gårdarna är, med sina charmiga nysvenska uttryck. Fotboll och rap, alltså. Behrang Miri gör karriär på blatteidentitet och mer eller mindre genomtänkta statements om Rosengård. Ska man vara elak kan man kalla honom för regimens housenigger, lite busigt spralligt rolig, men ingen som på riktigt ifrågasätter något väsentligt. Men så är han son till en psykolog från Iran också och inte någon statslös palestinier. Men det är en strålande karriärväg so far, uppenbarligen.
Men Zlatan är the man för real och som han gör gör andra. Sticker så fort man har råd. Annars kunde han ju reclaima sin stadsdel. Köpa upp dom slitna längorna på Herrgården och skriva NIKE med stora bokstäver i asfalten och i den spruckna betongen. Dom stackars afa-idioterna som i nästa vecka kommer på besök till stadsdelen skulle kunna få putsa hans skor. Nike, ni vet. Annars sympatiserar jag mycket med reclaimkravet på upprustade hus och lägre hyror. Bättre rik och frisk än fattig och sjuk, liksom.

Men på riktigt kan man varken dribbla, rappa eller stenkasta sig fram till en bättre framtid. det är bara helt vanliga trista ansträngningar som ska till. Stadsplanering, pedagogiskt nytänkande och föräldraansvar. spårvagnar, skolor och framtidstro. Och många glada skratt. Som Zlatans. Fast han inte bor här längre.