Dom kom för att befria några som inte ville ha den sortens befrielse. Man hade glömt att självaste Marx sa att arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk. Medelklasspojkar i töntiga masker, för dagen i förbund med den lokala maffia som skulle ta över kontrollen parollen om snuten ut ut Rosengård, blev verklighet.
AFA-idioterna ska vara jävligt glada att inte det tunga gardet av politiska flyktingar från Palestina och Irak kom ut från ramadanfirandet och visade studentajävlarna vad en riktig fight är. Men Rosengårdsborna är klokare än att göra politiskt förvirrade ärthjärnor till martyrer. Man körde lite försiktigt och lugnt iväg wannabe-revolutionärerna. På samma sätt betedde sig polisen begåvat - polisen som är garanten för att shariagrabbar och maffiaband inte tar över i stadsdelen. Om den vänstra vänstern verkligen ville solidaritet med boende i Rosengård, så skulle man starta läxhjälper, stödja tjejer som lever i hedersförtryck och kanske snacka med lite vanligt folk istället för att hänga på simpan och glassfabriken och prata med varandra. Nu beter man sig som Hemingway på safari i Kenya, lika machosviniga och fascinerade av dom där konstiga djuren och lika ovetande om den natur man besökte, som nånsin old Hem. Man får vara glada att den där lejonfamiljen inte åt upp dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar