Nånting är det med mig som får somliga att dra öronen åt sig eller bara helt simpelt dra.
Nu är det ännu en person som uteslutit mig på grund av något jag sagt (som inte var illa menat, utan en vanlig komplimang).
Det har varit några stycken nu och även om jag har lätt att lära känna folk så längtar jag efter den där långsamma långsiktiga relationen, precis som jag skulle önska mig en riktig kärlek som varade och som inte dumpade mig efter ett litet tag (eller vice versa).
Nånting är det med mig som gör att folk tröttnar eller vill vidare.
Vad är det jag saknar, tro?
3 kommentarer:
tålamod!/a
Är sanslös på att analysera saker som sagts samt agerande, men eftersom du inte skrivit VAD du sagt, har jag inget förslag på vad som kan ha gått galet. Du kanske bara blev missförstådd? Lätt hänt många gånger, särskilt om det är kommunikation mellan kvinna och man. Vi tänker olika, helt enkelt.
Och lugn, du ska se att allt faller på plats med rätt person till slut. Den förhoppningen lever jag med i alla fall. Det ger sig till slut, helt enkelt!
Men jag tycker mig se ett mönster. Lätt fånget, lätt förgånget.
Men jag är jävligt trött på det nu.
Det är kanske tålamod som saknas. Mod att tåla.
Skicka en kommentar