Lägger mig frysande med tre täcken över mig i bäddsoffan och vaknar mitt i natten och är varm, men ändå huttrar jag.
Bröstsmärtor och tankar, sorg.
Utanförskapet och längtan bort riskerar att dra ner mig i avgrunden igen.
Känner mig övergiven och bortgjord.
Glömd och försvunnen.
Men fyra starka vajrar häller kvar mig ovanför ytan.
Knappt, men ändå.
Så här ska inte livet vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar