07 april 2007

Förhandlingar med puckoexet.

Hon bjuder på rättvisemärkt kaffe, såklart.
Köket är välstädat, det är ett under av ordning, som om det vore en visningslägenhet för BoKlok eller så. Hon pratar hit och dit, välformulerat som alltid. Men alla vackra formuleringar till trots, det hon vill är att ha dom hos sig hela tiden och om det inte går: såm mycket som möjligt. På nåt twistat sätt hade jag kunnat respektera det om hon sa det rakt ut. Nu tar tar hon till rektorstonen, den som är gjord för olydiga medarbetare och busiga barn och så ska man inte prata med (eller till) mig om man vill nå fram till något gott. Så det slutar inte lyckligt denna gången heller. På väg hem köper jag påskpresenter till ungarna: sudokuspel till tonåringen, manga till mellanbror och en bok om en kille som ska börja skolan till killen som ska börja skolan. Då känns det bättre igen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

och denna kvinna valde du en gång och skafade barn med. hur har hon kunnat förändra sig så sedan den gången och du är precis densamme - skärp dej!

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Vem sa nåt om att jag inte förändrats? Eller hon?