13 april 2007

Pedagog och förälder.

Nån frågade om jag pratade som pedagog eller förälder.
Som både och, förstås.
Det går aldrig att låtsas bort sina erfareneter.
När jag möter föräldrarna försöker jag ju möta dom så som jag skulle vilja bli mött.
Försöker säga något unikt och dagsaktuellt om deras barn, dels för att visa att jag sett barnet, men också för att det i sig ärviktigt att i ord synliggöra barnets läroprocess.
Det är viktig att man bygger upp en tillit till förskolan hos föräldern.
Dom ska lita på att vi gör vårt bästa för att se och stödja deras barn.
Dom ska våga säga vad dom tycker och våga påverka oss.
Därför är det så fel att snacka skit om föräldrar och blanda oss i sånt som vi inte kan nåt om, som jag skrev om innan. gillar heller inte att agera polis åt FK och det stör mig att så många gör det så glatt och villigt.
Vi har ett avgränsat uppdrag.
Men vi har också anmälningsplikt.
Om barnen far illa, så måste vi göra nåt åt det.
Och det vill vi förstås också.

1 kommentar:

Anonym sa...

Mmm.... Tror jag förstår hur du menar. Jag känner att jag har tappat en stor del av förtroendet för personalen och är besviken på dem.

Frågan är hur jag själv kommer att agera framöver. För barnens skull bör jag naturligtvis fortsatt vara smidig och informativ, men det känns som de har missbrukat sitt förtroende och just nu känner jag mig rätt så avig. Tiden får utvisa.