Relationen mellan mig och exet blir snarare sämre och sämre, ju mer vårsolen lyser. Nu vill hon varken komma överens med mig muntligt eller få hjälp med ett skrivet avtal som vi båda kan känna oss någorlunda tillfreds med. Det gnager en del får jag säga. Och jag drar inte henne till tingsrätten heller, med mindre än att jag tror mig ha en hyfsad chans att vinnna. Och vinna är ju inte grejen i grunden, utan att komma överens. Ge och ta, ni vet.
åh, idag är jag rastlös och känner mig ensam.
Går och dammar och plockar i lägenheten, men det är ett sisyfosarbete.
Ska hämta småpojkarna klockan fyra och förhoppningsvis gå till jobbet i morgon.
Den glädje jag kände igår över att legalt få vara sjuk är som bortblåst, men det kan vara blodsockret.
Känner att göteborgsvarvet är i fara, eftersom jag inte sprungit som jag borde.
Har svårt att förlika mig vid förluster och den där gamla beprövade känslan av att inte duga för någon och till något smyger sig på.
Vill ha fred med mig själv också.
.
4 kommentarer:
Visst är det märkligt att relationer med ex faktiskt kan bli sämre, ju längre tid som går. Man tycker att det borde vara tvärtom?!!
Du låter inte lika positiv idag, som igår?!! Hoppas det vänder!
Det har redan vänt. Två glada killar och italiensk glass på Drottningtorget funkar.
Hoppas ni lyckas komma överens om något som känns bra för båda och framför allt för barnen. Jag är yrkesskadad och tänker alltid mest på barnen :) KRYA PÅ DIG!
Se där! Våra barn är fantastiska på att få oss att gaska upp oss!
Själv är jag utan mina små nu i fyra dagar, men solen och lite uteliv ska nog få mig att inte tappa sugen. ;)
Skicka en kommentar