Så blev då sonen utsatt för ett rånförsök, han som så många andra.
Sonen kom undan med blotta förskräckelsen, men skärrad som fan naturligtvis.
Nu vill han ha en kompis med sig när han går till skolan och till affären vågar han inte alls gå. När min vrede lagt sig ser jag lite mer vad det uppdelade Malmö och utanförskapet skapat.
En stor grupp som tror att det enda sättet att få något som ger status och glädje är att ta det. Det kan inte försvaras, men måste förklaras. Dom som inte får jobb på grund av sitt efternamn, som inte kommer in på krogar och klubbar är dom som står på torget och tuffar sig.
Utanför, som hyresgäster i en bostadsrättsförening.
Och min glade, fine, goe son med sin positiva syn på livet och världen blir ett offer han med.
8 kommentarer:
Jag beklagar vad som hände din son. Helt sanslöst sjukt. Visst har utanförskapet en hel del med problemen att göra, men det är precis som du säger; en förklaring. En anledning. Aldrig en ursäkt. Det är också helt enkelt så att vissa människor är elaka. Snorungar. Oavsett anledning. Och de finns på båda sidor om den ekonomiska och sociala muren. Ta hand om dig. Och din son.
Usch - FY! Hur hanterar ni det? Vet inte vad jag skulle ta mig till om något sådant hände mina barn. Inte så konstruktivt att ge sig ut och slå ihjäl hela världen - men det är väl ungefär på dn nivån känslorna ligger kan jag tro?
Instämmer med föregående talare: Ta hand om er!
Antar att det är J. Jag vet ju att du håller honom tätt, tätt intill dig och vaggar tills han kommer till ro.
Stackare honom och stackare dig. Så lätt att rasera tryggheten, så svårt att bygga upp den igen. Ni finns båda i mina tankar.
Tack för omtankarna!
Nä, hatisk blir jag inte, snarare trött och sorgsen. Och lyckligtvis är sonen av den sorten som inte grubblar och går ner sig i saker (är han verkligen släkt med mig?). Redan idag ska han ut på stan med en kompis. Livet blir normalt igen. Och gott och ont finns i oss alla. Tyvärr får ågra lite väl god hjälp av oss andra att välja fel väg.
Anders, Vad kan man säga? Värme sänds från Falköping.
Man kan ju bli livrädd för mindre...
Tur att han är en tuff kille med stort hjärta, han om någon kan ju komma över något sådant utan att dömma ut "alla".
Och en jävla tur att det gick som det gick ändå, dvs kom undan med blotta förskräckelsen. Tack gode.. någon... för det!
Annika: Tack!
m: om du känner honom som du ju verkar göra, så vet du att han redan idag är vidare. Livet är inte så komplicerat för honom som för oss. Lucky him!
Det värsta är väl inte att de stjäl en mobil, eller en jacka, eller vad det må vara. Allt sånt finns att köpa nytt.
Det värsta är att de stjäl och förstör oskulden, att de förstör tilltron till medmänskligheten lite i taget.
Men det kanske blir så när man själv blivit "bestulen" på både trygghet och oskuld.
Ta lite extra hand om sonen, och dig själv, nu!
Skicka en kommentar