Hon tog sig in i mitt liv en januaridag.
Snön låg vit och vacker på marken, men mitt inre var ett svart kaos utan dess like.
Hade precis med nöd och näppe överlevt en tripp in i fjärran, ett äventyr som inte går att ångra, men som ändå skadat mig svårt, svårt.
Helt plötsligt fanns hon bara där med sitt leende och charm.
Så långt borta i geografin, men nära, nära mitt hjärta redan från första stund.
För henne var jag avklädd och genomskinlig.
Inga förklädnader hjälpte eller skyddade mig.
Men jag måste leva med etiken i mit hjärta, som Stefan Einhorn skriver i sin bok om att vara snäll. Hålla den raka linjen i regn och storm, såväl som i vackert väder.
Varken hon eller jag mäktade med sanningen till fullo, skulle det visa sig.
Som om inte geografin vore illa nog gick vi likt Erik den fjortonde som dårar omgivna av dåliga rådgivare. Jag hör från olika håll att kärlek och hat ligger tätt intill varandra och att det ena så lätt blir till det andra. Det kan stämma för några, men för mig finns inget hat, inget behov av syndabockar. Det jag gjort får jag stå för, aldrig glömma, men lära mig av.
Och en dag ska jag älska igen.
"Ty störst av allt är kärleken!"


Musik: "Knowing me, knowing you" - Abba