Sonen fyller nio och det är snöblandat regn i Malmö, trots vårdagjämningen.
Han ska få en ManU-halsduk och ett löfte om en egen dag i Tyskland.
Han var verkligen världens vackraste barn, när han föddes.
Pur lycka och den underbara doften av litet barn.
För mig är det också årsdagen av separationen från hans mor.
För två år sen slet jag mig äntligen loss och vågade lita på min egen känsla.
Jag kunde inte älska någon som bara ville ändra på mig, det kan man inte.
Jag har det bättre ensam, då.
Dagens tiotusenkronorsfråga är om jag alls kan leva i förhållanden.
Kär kan jag bli och det går lätt att hitta nån.
Men sen dumpar eller dumpas jag efter en tid.
Så ser det ut, sån är jag.
Rastlösheten regerar en kropp som bara längtar efter ro.
För övrigt har Persson rätt om både Bildt och Gudrun.
Fast jag gillar Gudrun ändå. tydligen dras jag till opålitliga människor.
Och feminister.
Som fan, du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar