För det är jag usel på.
Känner mig lätt övergiven av världen istället för att coola ner mig och ta ett glas vin och vara som en människa.
Bor man ensam nästan halva sin tid är det ju bra att inte hela tiden längta efter sällskap.
To say the least.
Kan ju hända att man hamnar i fel sällskap också, bara för att slippa vara ensam.
Min vän C som är en mästare på att sitta i bästa läsfotöljen med en god dryck och en bra bok får coacha mig i ämnet. Egentligen gillar jag ju både goda drycker, böcker och fotöljer, så det borde väl inte vara ett problem då. Men det är det. Så det så. I morgon kväll ska jag masa mig över till exet på kalas hos exet. kanske överaskar jag lillebror med att gå och kolla på hans träning också. Danmark, vi får se. Det är angeläget och säkert kul, men det känns låååångt till Köpenhamn (ja, eller hur, en 20 min med tåget). Vi får se. Nu har vännen C piggat upp mig en smula. Inte så pissigt att vara själv och sjuk längre.
3 kommentarer:
Iofs ... men det är ju så skööönt att vara ensam ibland också! Man kan inte vara med någon bara för att slippa vara ensam, det är taskigt mot en själv och det är taskigt mot den personen man tror sig vilja vara icke-ensam med ...
Precis så. Man ska umgås med folk för att man gillar just dom, inget annat.
Använd dig av den drivkraft som driver dig att genomföra ett maratonlopp till dig själv först, mitt tips!
Skicka en kommentar