Jag har som sagt fyra barn. Med två olika morsor, dessutom. När dottern föddes var jag 23, tror jag. Inget av detta är något särskilt i mina egna ögon. Jag hade turen att få barn någorlunda tidigt, har haft turen att möta två kvinnor (so far..) som velat ha barn med mig. Men jag tror att jag kommit på vad som gör att det ändå höjs på ögonbrynen. Barn har för många blivit projekt som stöts, blöts, diskuteras, formuleras och planeras. Man ska ha gjort allt, bo rätt, välja förskola och barnvagn med omsorg och man får ångest och så hinner man nästan bli 40 innan planerna går i lås och man kan börja skaffa sina 2,1 barn.
Men vet ni vad?
Det blir inte bättre av det.
De flesta ungar mår bra även utan all detaljkontroll.
De flesta förhållanden går i vilket fall som helst åt pipan.
Jag föredrar romantik framför planering.
Och skulle lätt kunna övertalas att skaffa några ungar till.
9 kommentarer:
Det där med planering innan - ekonomi o så. Talar du inte om en speciell grupp- de med utbildning. dom andra skaffar barn tidigare än 40 år.Det är också en samhällsgrej med arbetslöshet å så.
Det är förstås klokt att inte skaffa barn om man inte har jobb. Å andra sidan...jobb får man väl alltid nångång.
Ursäkta mig, men barn "skaffar" man inte - barn får man. Jobb, däremot, skaffar man.
Anser jag. Som, för övrigt, tackar för kommentaren i min blogg. Du är välkommen flera gånger ;-)
Dina härliga gener bör absolut spridas. Det behövs fler medvetna killar som växter upp till feminister och vågar lita på alla sidor av sig själva!
krusmynta: men är det inte just det man gör. Barn är ju resultatet av ett aktivt "skaffande" (om man nu har turen att vara fertil eller har resurser att adoptera)och inga gåvor. Väl?
u: Kandiderar du som tredjemamma? ;-)
Fast, ve o fasa, ungarna kan ju bli allt möjligt som jag inte är. dottern är ju kristen till exempel och mellansonen moderat. ;-)
och vilket uppror gjorde du mot din pappa?
Vilket uppror gjorde jag inte..?
Tar för lång tid att gå igenom här och nu.
Jag räds varken kristna eller moderater, så länge de har din grundinställning till mänskligheten.
Gåva och gåva, kanske snarare ett lån.
Men vad jag hakar upp mig på varje gång någon pratar om att "skaffa barn" är att folk verkar ha svårt att inse att barn inte kommer på beställning. Eller, jo en del ju gör det, men det finns inga garantier. Man kan bestämma sig för att skaffa motorcykel när man fyller 50 år (exempelvis) och så tar man mc-kort och går iväg till mc-affären och skaffar sig en hoj.
Men det finns inga garantier för att barnet man önskar sig när man är 30 (eller 25 eller 35 eller...) blir till alldeles oavsett hur mycket man ägnar sig åt aktivt "skaffande".
Och nej, jag har ingen egen erfarenhet av detta eftersom mina två första barn var rena "beställningsjobb", det var bara trean som vi helt plötsligt och oplanerat fick.
Jag har kanske bara lite för stor respekt för meningen med livet för att tycka att det bara är att "skaffa".
Nämen usch vad flummigt detta blev ;-)
Skicka en kommentar