Känner att jag kanske förivrat mig några gånger här på bloggen, vad gäller att avslöja mina mörka sidor. Jag, bekräftelsejunkien, vill ju gärna vara populär och lite av en drömdejt eller ängel. Och framstå som världens bästa pedagog, farsa och vän. och allt som drabbar mig ska helst vara dumma ex fel, eller sura chefers eller slumpen.
Och när jag nu jämför mig med andra bloggare, så utfaller jämförelsen till min nackdel.
Alla andra verkar så goda. Är det bara jag som varit jävligt svartsjuk, fejkat identitet på nätet, rytit åt mina barn nån gång för mycket och varit asocial, tröttsam och tjatig?
Eller mörkar ni också?
3 kommentarer:
Här har du en som rytit åt sina barn nån gång för mycket och som kan vara allmänt jobbig, tjatig, över-orolig, deppig, ångestfylld m.m. :). Att jag inte skriver så mycket om det på min blogg betyder inte att jag är en fullständigt perfekt människa. Och vem vill egentligen vara perfekt? Perfekt är tråkigt tycker jag. Min blogg läses inte alls av så många människor, men eftersom jag inte vet vilka samtliga är som läser bloggen, så vill jag inte vara så självutlämnande. Men ibland är jag det.
Jag blandar. Just nu känner jag att jag vill vara mer utlämnande och tydlig. Det händer bra saker i mig när jag medger svagheter och visar vem jag är. Försöker dock att inte lämna ut någon annan.
Ingen är perfekt, det vet du väl?!! Sen är frågan hur ärliga alla är på nätet, med både sina ljusa och mörka sidor.
Skicka en kommentar