Del 13. Split #anderssaratågluff17

Tåget till Split gick så långsamt, så långsamt och ibland stod det helt stilla ute på spåret. Jag läste i min bok och chattade med folk därhemma, alltid uppkopplad, alltid redo. Banan gick i kringelikrokar, det var lite som i Alperna, fast varmare. Sara satt och läste Mörkrets hjärta och jag funderade på vad vi gör med våra hjärtan, vad vi utsätter dem för. Nere i Split var det liv och rörelse, en turistort med glada semesterfirare i fyra nyanser av rött och brunt, strandraggare och unga kvinnor som väntar på att bli uppvaktade, par och familjer, många amerikaner och skandinaver, men mest kroater, förstås.
Och så vi, då. Jag funderade på vad vi skulle presentera oss som om vi slog oss i slang med några här. Två ex som är gifta och bor ihop låter knäppt.
Jag badade och Sara satt på kajkanten och sa att jag nog är ganska lik hennes förra ex, barnafadern som hon fortfarande har en väldigt bra relation till. "Och så är du så öppen med dina känslor. Som en öppen bok."
Ja, det är jag, har alltid varit och kommer att vara. Det innebär att jag ständigt blottar mig, att alla ser vad och vem jag går igång på. Men det får vara så. Jag har aldrig trott på mystik runt människor. Jag har heller inget val. Tydlighet är bra, också tydlighet om tvivel.
När man själv står i begrepp att bryta upp, så ser alla andra så trygga och lyckliga ut. Det är viktigt att inte vara missunnsam, att faktiskt njuta av att se andra ha det bra. Oftast går det, men ibland inte. Sara säger att folk inte alltid är så lyckliga som de ser ut. Särskilt inte om de känner att de måste påpeka det. En kollega till mig sa på fullt allvar att hon blev ledsen av att se andras instagramlycka. Jag förstår inte varför. Alla har sina demoner. Det ingår i att vara människa. Det syns sällan på Instagram.
Det finns ämnen Sara och jag undviker. Inget jag skriver om här heller, det får komma i romanen, men det finns. Vi tassar runt det. Ibland får man undvika, fast terapeuterna säger att man ska låta bli. Snart kommer vår värd med frukost på en bricka.
I morgon åker vi till Bosnien.