Del 21. Sofia #anderssaratågluff17

Styx till frukost. Det är man inte van vid, särskilt inte här i Bukarest. Men vi kommer tillbaka till stan vi nu befinner oss i. Först är det Sofia. Ett av de allra vackraste flicknamnen och huvudstad i Bulgarien. Vi bodde i alla hotellrums moder, närmast en presidentsvit. Vi njöt av lyxen. Att man kämpar för en bättre värld betyder inte att man måste klä sig i säck och aska, det vore sorgligt. Sofia är en märklig stad. Ingen gamla stan, mest breda gator och stora stalinhus, parker och katedraler. Det är östeuropeiskt så det förslår, två steg från gågatan är det slum och alla östeuropeiska utseenden, fyra nyanser av blont på samma kvinna, illasittande kostymer och brudklänningar i illrosa. Jag går förbi ett stort monument, överst står en man i brons med ett höjt gevär. Framför monumentet är en skejtramp. Det bombastiska möter det enkla folkliga. Vi går var och en för sig under dagen. Det får bli så. Det är lugnast så just denna dag. Och jag korsar lekplatser och går in i katedralen. Det lyser av tusentals ljus och jag blir sorgsen, ledsen och glömmer lappen med texten DET ÄR INTE SYND OM DIG, som borde ligga i min ficka. Jag är privilegierad. Vet inte hur många städer jag passerat genom, men många är det, många fontäner med fåglar och plaskande barn finns på min näthinna. Jag har också upplevt kärlek som få, fått komma så nära någon som det är möjligt att komma och faktiskt varit älskad för den jag är, trots att jag är den jag är. Det är stort.
Så kommer döden svepande förbi i form av en post på Facebook. Någon som alltid funnits, fast han var i min ålder, en skarp hjärna, en vass penna, en älskad och engagerad man och pappa är borta.
Gud, du har lite att förklara.
Det blir en lugn och ljummen dag i Sofia. Döden är livets baksida och jag förstår ännu mer att jag måste ta hand om mig och inte slösa bort min tid. Jag var ju själv nära, så nära för bara något år sedan. Sara och jag måste vara fria att leva och därför lossar vi våra destruktiva band. Vi ses igen klockan fem, jag tar en iskaffe och hon en Strawberry Margarita.
Sen går vi en rundtur i med guide i stan, men det är dåligt, så vi avviker och äter middag innan nattbussen drar iväg mot Bukarest.