10 juli 2017

Del 16. Sarajevo. #anderssaratågluff17

Ingen kommer undan politiken, sjöng Marie Bergman på sjuttiotalet. No one is innocent, sjöng Sex Pistols. Vi blir lätt det vi avskyr och vi ser det fan inte komma. Jag går på Sarajevos prövade gator och funderar på det där. Fan vet hur jag skulle att reagera om jag hamnade i krig. Men jag har aldrig ens varit nära. Jag gick i fredsdemonstrationer när jag var ung, jag ställde mig i det andra hörnet. Men det var lätt för mig att vara god i ett land som blev rikt på att sälja vapen till alla jävlar, ett land som aldrig smutsar ner sig så att någon såg. Nu ser jag hus som varit ruiner, men som byggts upp och andra hus som fortfarande är det. Och folk som gått vidare. Jag hör berättelser om skolor i källare, om barn som dör av granatsplitter, om maskulinitetens allra jävligaste baksidor. Jag vill hoppas att jag skulle varit en bättre människa än de som låg på kullarna ovanför stan och sköt prick på folk. Men jag kan aldrig veta. Vi män bär på en förbannelse, särskilt i grupp.
Här i Sarajevo har kriget tagit slut. Vår värd på stället där vi bor kallar mig Anders Ibrahimovic och vi klappar om varandra för vår gemensamma fotbollshjälte. Det är bättre tider nu. Tider av Čevapi och kaymak. Man har tid att bry sig om mindre saker, tid att gå in i sig själv. Och det är bra.
I morgon åker vi till Belgrad.

Inga kommentarer: