Del 17. Belgrad. #anderssaratågluff17

Bussen slingrar sig genom det bosniska landskapet, genom bonnaland och små sömniga samhällen. Bönder hässjar hö och på sina håll står försäljare längs vägkanten och säljer vattenmeloner och dricka. Ibland är det vägar som i Alperna, hårnålskurvor och branter som stupar ner, men ibland är det lugna mjuka rörelser. Chauffören har en hand på ratten och i den andra har han en cigg, detta är Balkan. Vi tog bussen från den Bosnienserbiska busstationen i Östra Sarajevo. En annan buss skulle till Srebrenica. Livet går vidare.
Det är timmar och åter timmar på bussen innan vi korsar gränsen till Serbien. Sara säger jag ständigt överträder gränser, så att korsa gränsen mellan Bosnien och Serbien är inget särskilt. Den bosniske passkontrollanten är ganska timid, men den serbiska är tuff som en piketpolis. Men vårt svenska pass tar oss fram. Vi är privilegierade. Jag grubblar över om jag verkligen är en som ständigt överträder gränser. Kanske. Jag är impulsiv och emellanåt handlingskraftrig. Det kan leda både rätt och fel. I slutet av april 2008 ledde det till att jag mailade den där allvarsamma tjejen med de mörka ögonen som jag träffat på en singelmingelfest och sen inte fått ur huvudet. Vi hade hälsat i bowlinghallen, fast handslag och våra namn och så ögonen som mötte varandra. Det är i ögonen man ser om det finns något. Där finns nyfikenheten som som munnen formar till frågor. Vi la till varandra på MSN och pratade och pratade, nyfikna, utlämnade och bara någon månad senare kom hon ner till mig i Malmö. Det ångrar jag inte för en sekund. Jag skulle gjort det igen. Och igen, trots att vi nu lämnar varandra drygt nio år senare.
I Serbien är det platt mark och allt är modernare än i Bosnien. Och Belgrad är en riktig storstad med ryttarstatyer och operahus, breda aveny och torg och gågator med uteserveringar och så floderna Sava och Donau som möts, precis som vi en gång gjorde. Vi njuter i värmen, för vi älskar värme och storstäder. Vi shoppar lite och äter middag. En romsk flicka kånkar runt med ett stort dragspel, förälskade par, killgäng, tjejgäng och vi rör oss runt och vi avslutar kvällen med en fika innan vi går upp på vårt rum igen. I morgon ska vi gå en guidad tur, men också ge oss space och egentid. Kalla det inskolning i våra nya liv.