Del 10. Ljubljana (2) #anderssaratågluff17

Nej, det finns inga knutar som inte en varm julikväll i Ljubljana kan lösa upp, det gör inte det. Vi vandrar från uteservering till uteservering i de bilfria centrala delarna av stan, längs floden som ringlar sig så vackert och då och över någon av broarna, kanske den med drakar på eller den med glasbotten. För en kväll är inget svårt, alla man möter är lika vackra som husen, gatorna och flodens stillsamt flytande vatten och man andas lugnt.
Den slovenska huvudstaden ger mysiga vibbar, det är långt ifrån de huvudstäder man är van vid, här är husen låga och snälla. Vi kommer in på en vernissage på ett fotogalleri, en dam går runt med kanapeer, men det som hänger på väggarna känns själlöst, ointressant.
Vi är i rörelse på den här resan, en inre och yttre rörelse. Sara och jag förstår inte alltid varandra, jag förstår inte alltid mig själv, de känslor jag har är inte alltid de jag önskar, men det är inget man väljer. Samtidigt måste jag acceptera att somligt i mig är mörkt och dåligt, att jag är sammansatt, precis som ni andra.
Sara är snygg i sin solbränna och hon säger att jag är snygg i min. Vi bor i hipsterland, bland konstig glass och graffiti, i ett konstigt rum som varit en fängelsecell, men som nu är sovplats för såna som oss, en sovalkov där vi är nära, men ändå på distans. Idag ska Sara gå på en guidad tur i stan och jag ska passa på att gå på kondis, för det är en av mina favoritsaker att göra.
Nu på morgonen kom också beskedet att Sara får en lägenhet som hon tittat på inne på Sankt Knut, som är hennes favoritområde i stan. Det är ännu en sten som byggs på i den ofrånkomliga muren som byggs mellan oss. Det finns ingen väg tillbaka. Vi jublade och high-fiveade. Samtidigt, ja, det är lite vemodigt. Kanske inte bara lite heller.
I eftermiddag åker vi till Zagreb.