Jag diskar hennes och min mugg och ställer dom i torkstället. Jag är kass på hushållsarbete. Jag är bättre på att drömma mig iväg och börja tre meningar i följd med "jag". Våra muggar heter höstlöv och jag köpte dom inne på COOP nere vid torget och det fanns handdukar i samma mönster. Vi ska ha dom när vi är här tillsammans. Muggen hon gav mig har blommor och peacemärken och är gigantisk och det är som om hon vore här när Zoegas svindyra PK-kaffe lämnar muggen och rinner in i munnen. Och vore hon här skulle vi antingen ligga i sängen halva dagen eller åka över till Köpenhamn en sväng. Vi gör så mycket, vi gör det andra snackar om. Vi har lärt oss att ta vara på tiden vi har ihop. Fånga dagen, som klichén säger. Vetenskapen vet inte om kaffe är bra eller dåligt och med det kan väl dikussionen som jag ibland tvingas föra med alkoholkonsumenter ("ja, men du dricker ju KAFFE...det är OCKSÅ beroendeframkallande) vara avslutad. Ingen varken slår eller kör ihjäl någon på kaffe, det är i alla fall vetenskapligt helt sant. Denna februaritisdag som inte vet om den vill vara vintrig eller vårlik försöker jag jobba bort knasiga bilder i min skalle. Fyllda vinglas, snygg dukning, en läckert grillat köttstycke med potatisgratäng och grönsallad, en bostad som skulle dammsugas och lakan som skulle bytas inför ett fint besök. Jag vill att det där ska lämna mig nu, jag är så innerligt trött på det. Och jag vet att det kommer att blekna bort och att bara glada saker stannar. Jag slänger gamla mail och tar bort msn-kontakter som tillhör det förflutna och som jag inte mår bra av att fördjupa mig i. Jag har lyckats förlika mig med annat, så jag vet att det kommer att bli så nu med. Det tjänar inget att älta, det enda som är värt nåt är nu och framtiden. Sara och jag. Alla ungarna. Dom viktiga och det viktiga. Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, förändra det jag kan och mod att se skillnaden. Vi ska leva nu och så huxflux har tiden gått och vi får inreda vårt hem tillsammans och göra korv stroganoff en helt vanlig tisdag när det inte är så mycket vår, utan mer vinter.
Jag häller lite mer kaffe i min mugg. Det är säkert bara nyttigt.
1 kommentar:
Kaffe är en sån där liten händelse i vardagen som fogar samman alla små händelser - som korv stroganoff, som en gråtung vinterhimmel, som kala trädgrenar vajandes i sin egen takt - till det som ger livet mening. Tycker jag. Medan jag sippar vidare på mitt kalla kaffe i min stora blommiga mugg och lyssnar på den fridsamma tystnaden som bara finns i ett hus där ett barn sover..
Skicka en kommentar