Hopp, förtvivlan och ett helgon i storstan.

Jag har sprungit, jag har gjort hemmagjorda burgers och jag har sett på spåret och Skavlan. Jag har varit en duktig ensamstående förälder i storstan. Vilket är svårt annars. På spåret hade Jerusalem som ett av resmålen och det är får städer som berör mig så. Antagligen ingen, förresten. Jerusalem är vår kulturs början (och slut, sa jag nästan) och det är värre än New York och Rom när det gäller referenser; allt där kan ledas till något man läst nånstans. När man gick där på tempelplatsen, på Oljeberget, i Getsemane, ja dear me, det var som att vandra i kursplanerna för historia och religion, samtidigt som det var varmt och vackert. Att det är rätt mycket nuet med går inte att bortse ifrån någongång, trots att alla jerusalemresenärer verkar se det de vill se. En sommar tillbringade jag en liten tid där; jag bodde på ett ställe mittemot en moské i gamla stan och vaknade bakfull varje morgon klockan fem av böneutropen och gick upp och tog en kopp té med mynta i. Alkohol var strängeligen förbjudet på mitt hostel, men det fanns ju platser där sådant serverades och dit gick jag på kvällarna. Jag tänkte på det där stället idag när jag sprang och dom talade i radion (ja, jag springer ibland till P1) om fredsavtalet på Nordirland. Gerry som jag hängde lite med i Jerusalem, kom från Dublin, men bodde i västra London och på en direkt fråga sa han att the troubles skulle ta slut när alla var döda. Så blev det inte. Jag minns hur vi snackade om det där och en patrull från israeliska armén tittade in och pratade med vår palestinske värd. Men Jerusalem njöt inte bara av en varm sommar, det var också en fredens sommar och Yitzak Rabin var ännu inte skjuten, så längesen är det. Det som ser ut som hopp kan lätt och snabbt bli förtvivlan och vice versa och den sanningen kan man stämpla på både Belfast och Jerusalem. Till Jerusalem vill jag återvända, ska jag återvända och jag reser gärna till Belfast och Dublin också. Gerry kommer jag aldrig att återse. Han var socialarbetare och hade en flickvän från Ghana. Och aldrig mer kommer jag att vakna bakfull.